Att utveckla hemgrupper

av Niclas Strindell · 04 maj 2014

Under vår konferens Bygga Kyrka lovade jag att lägga ut ett par av mina seminarier här på bloggen som en service till seminariedeltagarna. Det här är mitt manus helt enkelt. Här är seminariet

Att utveckla hemgrupper – Viktiga, konkreta tips för att bygga och utveckla den lilla gemenskapen i församlingen

Rubriker:

Jag använder ibland benämningen cellgrupper och ibland hemgrupper i mitt föredrag bara för att vi håller på att byta benämning. Inget fel på cellgrupp men det är lite fikonspråk över det.

Varför hemgrupper?

Vi tror att Apg 2:42 innehåller fyra grundpelare för vad den kristna församlingen är. Församlingen är de som är döpta (v.41) och håller fast vid:

Apostlarnas lära
Gemenskapen
Brödsbrytelsen
Bönerna

Jag tror inte att nr 2, Gemenskapen, är vilken gemenskap som helst. De höll fast vid Apostlarnas lära, det som Apostlarna hade fått från Jesus. De höll fast vid brödsbrytelsen, ”Jag har själv tagit emot från Herren vad jag överlämnade till er”. Och på samma sätt ska vi HÅLLA FAST vid den gemenskap som apostlarna fick från Herren. Vi ska inte skapa en gemenskap. Vi ska hålla fast vid något som finns.

1 Joh 1:1-4
”Det som var från begynnelsen, det vi har hört, det vi med egna ögon har sett, det vi skådade och med våra händer rörde vid – om Livets Ord är det vi vittnar. Ja, livet uppenbarades, vi har sett det och vittnar om det och förkunnar för er det eviga livet, som var hos Fadern och uppenbarades för oss. Det vi har sett och hört förkunnar vi för er, för att också ni skall ha gemenskap med oss. Och vår gemenskap är med Fadern och hans Son Jesus Kristus.”

När en apostel skulle utses i Judas ställe, han som förrådde Jesus och sedan gick och hängde sig, så anger man ett viktigt kriterium – självklart fanns det fler, men bara det viktigaste anges: Det måste vara en av de män som var med under hela den tid Herren Jesus gick ut och in bland oss. (Apg 1:21)

Den gemenskapen med Jesus var något som skedde i en liten grupp.

I den lilla gruppen kan vi se varandra, ha tid med varandra, dela livet med varandra, ha kontakt under veckan.

Andra bra anledningar:

en träningsplats, en resurs i arbetet, en arbetsgemenskap, en struktur för pastoralt ansvar, en diakonal resurs, etc. Men kärnan, det allra viktigaste, har du i Apg. 2:42. Gemenskapen med Jesus i centrum.

Hur gör man då?

Jo men, säger du, vi är en sån liten församling så vi har fin gemenskap utan hemgrupper. Men vad bra! Då har du världens läge att bygga en struktur som håller för framtida tillväxt. Sök människor med ledarpotential och ta dem nära dig och bygg en cellgrupp runt dig själv först där du visar dem hur en cellgrupp ska fungera.

Börja själv! Gör som Jesus. Samla en grupp runt dig.

Pastor Mattias bjuder hem sina ledare

Samla en grupp själv
Jesus bjöd hem
När man tar hem någon så öppnar man sitt liv
Jesus bjöd hem kungar till sitt stall
Bjud in Jesus
Tid till alla
Öppna dig själv
Betjäna
Utmana
1. Till tjänst i din grupp
2. Till tjänst utanför gruppen
3. ”Bli mina efterföljare” – Vad jobbigt! Då måste jag ju bli lik Jesus!
Bed för dem. Statistik visar att de mest framgångsrika cellgrupperna är de som har en ledare som ber för medlemmarna.

3. Något om struktur och administration

Det finns ibland i frikyrkan en misstänksamhet mot strukturer, som om struktur vore ett hot mot organiskt liv. Så är det förstås inte. Allt som har liv har en struktur. Struktur ger stadga, inte stagnation. Tvärtom tror jag att en övertro på det spontana kan ge stagnation.

Jag vet att en del församlingar idag inte har skrivna medlemskap och jag vill absolut inte polarisera mot det, men vi tror på ett tydligt medlemskap. I Apg 2 som vi nyss läste så räknade man de som döpte sig och höll fast vid församlingsgemenskapen. Apostlarna tyckte uppenbarligen att det var viktigt. Jag tänker att det handlar om omsorg. En herde vill ta hand om fåren. Hur kan du veta om någon går vilse om du inte vet hur många du har? Jesus berättar om en herde med 100 får och visar på hur viktigt ett bortsprunget får är. Han räknar oss. Varför skulle inte vi göra det då? Pastor Jan Blom sa igår i seminariet om församlingstillväxt, att ”administration är kärlek”.

Så vi sätter in alla medlemmar i en cellgrupp. Sen tvingar vi ingen att gå till cellgruppen, men vi rekommenderar det. Om det är någon som inte vill gå, så säger vi till cellgruppledaren: Du är ändå herde för den här medlemmen. Se till att hon vet det, så hon vet var hon ska vända sig om hon behöver hjälp. Och att hon alltid är välkommen om hon skulle ändra sig. Cellgruppledaren har alltså ett pastoralt ansvar.

Det är ett delegerat ansvar, vilket betyder att pastorn är huvudansvarig, och behöver därför få rapport från cellgruppledaren hur det går i cellgruppen. Det kan naturligtvis göras på många olika sätt, men vi tror att det är viktigt att det finns.

Så det handlar om pastoralt ansvar, och därför har vi en rutin för flytt mellan cellgrupper, där den gamla cellgruppledaren inte släpper taget förrän den nya ledaren meddelat att den nya medlemmen är mottagen.

Det ingår i cellgruppledarens uppgift att söka efter potentiella ledare i gruppen. Dessa sätts in av distriktspastorn för att bli assisterande ledare i cellgruppen och tränas på så sätt upp till att bli ledare.

Dessa ledare behöver du vara ledare för. Och därför är det så bra om du har börjat med att ha en cellgrupp själv. Du kan fortsätta att ha den cellgruppen.

Vi pastorer här på Livets Ord har en cellgrupp. Sedan har jag en cellgrupp i min tur. De som kommer till min cellgrupp är mina huvudledare som i sin tur är ledare för andra. På så sätt kan du fortsätta att vara nära människor även när din församling växer.