Vad är problemet med krucifix?

Ibland händer det att besökare reagerar på att jag har ett krucifix på mitt skrivbord. Ett krucifix är en avbildning av den lidande, döende Jesus på korset och ordet kommer från latinets crucifixus, som betyder just ”den korsfäste”. När jag frågar varför man reagerar så är svaret oftast något i stil med att man hellre vill tänka på Jesus som uppstånden. Man föredrar ett tomt kors eller ett uppståndelsekors. Jag tycker om både krucifix, tomma kors och uppståndelsekors, och förstår inte motsättningen.

Historiskt så kan jag förstå det motstånd som funnits mot krucifix sedan Jean Calvin skaffade bort dem från de kyrkor han hade inflytande över. Men Calvins argument hör jag sällan idag. Det jag hör handlar nästan uteslutande om att Jesus är uppstånden, och därför ska vi inte avbilda honom på korset. Det är ett märkligt resonemang tycker jag. Ingen skulle få för sig att tro att Jesus hänger kvar på korset idag, så vi kan ju knappast påstå att här skulle finnas något slags pedagogiskt problem.

Det är klart att det är oerhört centralt för vårt budskap att Jesus är uppstånden. Men det betyder inte att vi ska glömma det som hände på korset. Aposteln Paulus predikar budskapet om korset och säger att det är en dårskap för de som blir förtappade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft. Han fortsätter: ”Men vi predikar Kristus som korsfäst, för judarna en stötesten och för hedningarna en dårskap” (1 Kor 1:23, min kursivering). Paulus tänkte på Jesus som korsfäst. Han predikade Jesus som korsfäst. ”Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en förbannelse i vårt ställe. Det står skrivet: Förbannad är var och en som är upphängd på trä.” När friköpte Jesus oss från förbannelse? Det var när han blev en förbannelse, då han hängde på korset.

När du ser på Jesus på korset så hjälper det dig att tänka på den förbannelse som han bar bort från dig. Det ger dig tro att ta emot välsignelse. Vi läser i 4 Mosebok 21:8 att när man tittade på ormen (förbannelsen) som hängde på pålen blev man helad. Kraften ligger inte bara i att tänka på uppståndelsen. Den ligger också i att se att Jesus tog förbannelsen på sig på korset. Vi hoppar ju inte över Jesaja 53 bara för att det inte beskriver uppståndelsen. Där beskrivs den lidande tjänaren, och när vi läser det så gör vi det för att besinna att ”det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor lade han på sig… Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade”.

Man kan undra ibland om det finns ett motstånd mot att tänka på Jesu lidande därför att det påminner mig om min synd, att det var mina synder som korsfäste Jesus? Om det är så, så behöver vi fler krucifix. I Sakarja 12:10 står det att när nådens och bönens Ande kommer över oss så ska vi se upp till honom som vi har genomborrat, och vi ska sörja honom och gråta bittert. Att gråta har sin tid och att glädjas har sin tid. Det ena utesluter inte det andra. Vi behöver gång på gång stanna upp och se vår synd. ”Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss”, säger aposteln Johannes. Kung David bad, ”Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta, pröva mig och känn mina tankar” (Psalm 139:23). Låt oss noga se till att vi inte, medvetet eller omedvetet, försöker förneka eller överskyla våra synder.  ”Om vi säger att vi har gemenskap med honom och vandrar i mörkret, så ljuger vi och handlar inte efter sanningen. Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, så har vi gemenskap med varandra, och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd.” (1 Johannes brev 1:6-7)

I en tid där vi är omgivna av bilder som hela tiden strategiskt sänds in i våra sinnen för att påverka oss, så behöver vi kanske mer än någonsin hjälpa vårt sinne att fokusera på det Jesus gjort för oss? Vi vet att bilder påverkar oss. Varför inte ge utrymme åt bilder som ger heliga tankar?

Jag ser på krucifix för att påminna mig om att Jesus burit all förbannelse i mitt ställe. Det ger mig tro att ta emot välsignelse. Jag ser också på krucifixet för att påminna mig om att det var mina synder som sände Jesus till korset. Det hjälper mig att hata synden i mitt liv och motiverar mig att fly bort ifrån den. Sist men inte minst så ser jag på krucifixet för att påminna mig om Jesu kärlek till mig, att han valde att lida så oerhört för att rädda mig. Jag uppskattar många olika typer av kors, och jag ser inte problemet med krucifix.