Utgå alltid från Guds karaktär

Alltför ofta när vi diskuterar kristna värderingar och läror börjar vi i fel ände. Vi utgår från oss själva och utifrån hur vi anser att den här världen fungerar. Därmed får vi en mängd konstig undervisning i våra kyrkor som inte hjälper människor till verklig upprättelse.

Den kanske största ögonöppnaren när jag gick bibelskola var ämnet Guds karaktär, inte främst genom undervisningen om Guds olika karaktäristika i sig, utan därför att jag fick förståelse för hur oerhört viktigt det är att studera Guds karaktär. Allt utgår ju från Gud. Gud har skapat allt. Allt bär hans kännetecken.

Ända från världens skapelse ses och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur genom de verk som han har skapat. (Romarbrevet 1:20)

Den här versen brukar användas till att tala om att Gud kan ses i skapelsen. Det är sant. Men här finns något mer. Resten av kapitlet talar om hur människor undertrycker sanningen. Människor arbetar idag frenetiskt på att undertrycka sanningen, människor i den värld vi är del av. Vi kristna måste inse att vi påverkas av detta. Ingen av oss är opåverkad av den värld vi lever i, en värld där människor ”förblindades av sina falska föreställningar, så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan. De påstod att de var visa, men de blev dårar.” (Rom 1:21-22)

När vi formulerar våra läror bör vi kanske vara försiktiga med att ”påstå att vi är visa”, medvetna om att vi inte är opåverkade av att ha uppfostrats i en förblindad värld.

Tillbaka till versen ovan. Den talar om att allt på jorden bär Guds kännetecken. Det innebär att när jag vill förstå den här världen, hur den fungerar, hur vi människor fungerar, så borde jag börja med att förstå dess ursprung. Allt har sin källa i Gud. Vill jag förstå världen, så borde jag börja med att lära känna Gud. Hans karaktärsdrag är synliga i allt han gör, men om jag skådar det Gud gör från mitt grodperspektiv, påverkad av den blindhet som präglar min omgivning, så kan jag dra helt fel slutsatser.

Jag återkommer med några områden där det är uppenbart att läror har fått något av ett ”grodperspektiv” i sig.