Recension
Förtrycket har många ansikten
Kommunister, krigsherrar, Sovjet och talibaner. Förtryckarna avlöser varandra i det Afghanistan som Khaled Hosseini skildrar från 70-talet och framåt. Men de kvinnliga huvudpersonerna gör motstånd, ser på tv och drömmer om ett annat liv.
Två kvinnor står i centrum i Khaled Hosseinis nya roman Tusen strålande solar. Mariam växer upp i fattigdom i Herat. Hon skälls för harami, alltså oäkting. Hennes far, en av de rikaste männen i Herat, hade redan tre fruar när han gjorde en kvinna i hushållet med barn. Pressad av hederskulturen, främst upprätthållen av fruarna och deras familjer, förvisar han Mariam och hennes mor till en liten hydda utanför staden.
När han besöker dottern berättar han för henne om den persiska kulturens vagga i Herat och de filmer han visar på sin biograf. Men Mariam kommer aldrig dit. Hon får bara berättelserna och sin mors bitterhet, en bitterhet hon för vidare när hon blir bortgift med en äldre man i Kabul, Rashid. Hon kommer dit som tonåring 1973, tvingas bära burka och misshandlas av mannen.