Enhet är delaktighet – avståndstagande är splittring

1 Kor 12 förknippas oftast med undervisningen om Andens gåvor, och rubriken i Folkbibeln är ”De andliga gåvorna”. Men merparten av kapitlet har ju en annan betoning. I min bibel har jag ändrat rubriken till ”Enhet och de andliga gåvorna” vilket jag tycker bättre beskriver denna text.

Det finns olika slags nådegåvor, men Anden är (en och) densamme. Det finns olika slags tjänster, men Herren är (en och) densamme. … Ty liksom kroppen är en och har många lemmar, men kroppens alla lemmar – och de är många – utgör en kropp, så är det också med Kristus. I en Ande har vi blivit döpta för att höra till en kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria, och alla har vi fått en och samme Ande utgjuten över oss. Kroppen bestås ju inte av en enda lem, utan av många. Om foten sade: ”Eftersom jag inte är hand, så hör jag inte till kroppen”, så hör den ändå till kroppen. … Men nu är lemmarna många, och kroppen en. Ögat kan inte säga till handen: ”Jag behöver dig inte”, inte heller huvudet till fötterna: ”Jag behöver er inte”. … Men Gud har fogat samman kroppen och gett den oansenligare lemmen större heder, för att det inte ska uppstå splittring i kroppen, utan lemmarna ha samma omsorg om varandra. Om en lem lider, så lider alla lemmarna med den. Och om en lem hedras, gläder sig alla lemmarna med den. Men nu är ni Kristi kropp och var för sig lemmar. (Orden inom parentes är hämtade från 1917 års översättning.)

Pastor Sven Nilsson skrev en artikel i tidskriften Exodus i början av 80-talet, där han framhåller att splittring börjar med avståndstagande.

Splittring kommer alltid ur en inre attityd av avståndstagande. Det börjar med att man gör sig en föreställning av vad man själv är i förhållande till vad andra är, var man själv ”står” i förhållande till var andra ”står”.

Det stämmer väl överens med bibeltexten ovan. ”Eftersom jag inte är [det och det], så hör jag inte till [den och den]”. Det man inte har förstått är att [den och den] är kroppen, och man tar sig ”friheten” att ta avstånd från [den och den]. Men Paulus säger, ”så hör den ändå till kroppen”. Du är alltså sammankopplad med kroppen oavsett vad du tycker om det, och oavsett hur du definierar kroppen.

Den andliga principen för enheten i Kristi kropp är delaktighet. Detta är motsatsen till avståndstagandets och splittringens ande. Delaktighet innebär att jag inser och erkänner att mitt liv är förenat med någon annans, så att det jag är och gör får betydelse för hela det sammanhang vi gemensamt tillhör. Attityden av avståndstagande kan blockera kommunikationerna mellan lemmarna i Kristi kropp, men ändrar inte på sakförhållandet, att vi ”likväl utgör en enda kropp”. ”Om foten ville säga: ’Jag är icke hand, därför hör jag icke till kroppen’, så skulle den icke desto mindre tillhöra kroppen.”
All splittring börjar med avståndstagande. Kärlekens enhet bygger på delaktighet.

Samma sak gäller Efesierbrevets fjärde kapitel. Det kapitlet handlar inte om tjänstegåvorna, som vi kanske i första hand tänker på i våra led. Det handlar om enhet. Tjänstegåvorna är ett medel för att nå målet, att “vi alla når fram till enheten i tron” (Ef 4:13). Kristus kan inte bli fullt förhärligad i sin kropp så länge kroppen är splittrad. Det betyder inte att vi måste nå en organisatorisk enhet, utan att vi måste förstå att församlingens väsen är en enhet i den helige Ande och att vi har del i varandra.

Jag tror att det som Gud gör nu är att han sätter ner plogen djupare än någonsin i våra liv. Det är en smärtsam process. Det rör upp saker, plockar upp synd till ytan som chockerar oss (eller borde göra det), nämligen den att vi inte anser oss behöva älska våra egna syskon i Kristi kropp. Om jag bara sätter en viss etikett på min broder så slipper jag älska honom. Det är precis vad den laglärde gör när han frågar Jesus “Vem är då min nästa?” (Luk 10:29). Han förutsätter att vissa skulle kunna exkluderas från den cirkel där kärleksbudet gäller. Han menar att tonvikten skulle ligga på objektets värdighet snarare än på hans egen plikt att älska.

Ska vi någonsin lära oss vad kärlek är?

Svaret är: Ja, därför att Jesus ber Fadern om det, och Jesus får alltid det han ber om.

Hur ska detta kunna ske?

Svar: Den helige Ande ska komma över dig, och den Högstes kraft ska vila över dig (Luk 1:34).

Fotnot: Citaten är hämtade ur Sven Nilssons bok Vägen och vandringen.