”Hur är det?” Jag skriver av mig om min utbrändhet, del 1

Niclas Strindell

En just nu sjukskriven pastor och före detta entreprenör som med glädje coachar tre företagsstartande söner. Ständig beundrare av min hustru Marianne.
Dela gärna dina tankar och reaktioner i en kommentar nedan eller genom att dela på sociala medier (knapparna ovan).

Du gillar kanske också...

  • Mattias Johansson

    Hej Pastor Niclas. Tusen tack att du delar med dig om utbrändheten – mycket viktigt & modigt! Övertygad om att detta hjälper många! We love you, Mattias & Vanessa (Vetlanda).

  • Gustav Magnusson

    Bra skrivet. ”Åkte ju dit” redan 2002 då det var tabu. Svårt att beskriva för folk som inte trampat igenom. Vägen är ofta krokig tillbaka, men man kommer igenom och får en mer vidsynt syn på livet.

  • Viktor Hardarson

    Godspeed Niclas! jag körde själv in i väggen 2006. Känner igen alla dina symptom. Det första jag gjorde när jag blev sjukskriven var att ge Bibelläsningen mer tid. Att äta av ordet och få styrka i min inre man. Sen kopplade jag bort allt ansvar, skaffade faktiskt hårt fysiskt jobb som hade inget ansvar alls. Det blev min väg tillbaka. Men jag är fortfarande svagare för alls slags motgång. Lider med dig och din familj. Du kommer att finnas i mina böner och vi kommer att få se dig igen stark och frisk!

  • Emma Engström

    Tack för dina ord. Är själv sjukskriven för utbrändhet och depression. Jag behöver verkligen veta att jag inte är ensam om att ha det så här. Men att acceptera mina begränsningar och finna ”mitt nya jag” är för mig extremt svårt. Vem är jag nu? Önskar jag kunde finna mer stöd i min tro men den har svalnat under de senaste åren. Jag har en fantastisk make som är full av kärlek och stöttning men att i stort sett alltid ha dåligt samvete för att jag inte räcker till och delar på ansvaret om familjen är svårt. Kommer fortsätta läsa din blogg och önskar att du på ett för dig bra sätt, tar ett steg i taget i rätt riktning. Mot helande och tillfrisknande. Var rädd om dig / Emma

  • disqus_wHTawS5Rxs

    Bra skrivet!! Jag är inte sjukskriven men jag vet att jag i praktiken är utbränd tyvärr så vill inte sjukvården ge mig en sjukskrivning utan jag kämpar på. Jag känner igen flera av de symptom du pratar om och jag väntar på att det kommer sluta med inläggning på akutpsyk och livstids medicinering. Det måste vara fantastiskt med ett kontaktnät och någon som stöttar när man går in i väggen. Jag hoppas din kyrka är full av empatiska människor och inte sådana som automatiskt börjar tala om för en att man skall be mer och läsa bibeln mer och bekänna det ena eller andra.

    Allt gott..

  • Tack för det! Tråkigt att höra att du mår dåligt. Jag tycker att du ska gå till en annan vårdcentral. Du vet väl att du får välja vårdcentral själv? Jag blev lite bränd på den vårdcentral där jag först ramlade in. De tyckte att jag var frisk efter ett par månader och skickade ut mig i arbete igen, vilket gjorde mig mycket sämre. Men sen fick jag en rekommendation om en annan vårdcentral, och där fick jag fantastiskt bra hjälp. Jo, jag har verkligen en kyrka som stöttat och är väldigt tacksam för det. Men jag är också väldigt tacksam för den hjälp jag fått från sjukvården. Så jag vill verkligen uppmana dig: Ge inte upp! Du behöver hjälp. Hör dig för om andra som blivit hjälpta, läkarens namn och vårdcentral, och kontakta dem. Det är mitt råd. Jag ska också be för dig!

    Nu har jag skrivit ett nytt inlägg. Läs gärna det!

  • Hej Emma! Ledsen att jag inte svarat tidigare. Har kopplat av från datorn några månader.
    Ja, visst är det märkligt välgörande att få känna igen sig i någon annans berättelse!
    Håller med dig, det är verkligen svårt att acceptera utbrändheten. Det är en process, men för mig var den absolut nödvändig (med all respekt för att processerna kan se väldigt olika ut). Jag tvivlade på min utbrändhet, och min första doktor gjorde också det. Sedan kom jag till en doktor som jag upplevde verkligen var påläst om utbrändhet. Han lyssnade och bekräftade alla symptom på ett sätt som fick mig att förstå att jag verkligen var utbränd. Jag vill påstå att det var början på mitt helande.
    Du undrar vem du är nu. Tror du inte att det är så att du håller på att upptäcka vem du verkligen är, den du verkligen har varit hela tiden? Kanske du har försökt vara någon annan? Läs gärna mitt nya inlägg där jag berättar om att jag har försökt vara bra på det jag inte är bra på. Kommentera gärna det! Nu lovar jag svara 🙂 /Niclas

  • Hej Viktor! Jag ska inte försöka låta som en expert för det är jag sannerligen inte. Men det verkar som att även om symptomen kan vara rätt lika, så kan processen, och vägen tillbaka, vara väldigt olika. En vän som har varit riktigt dålig berättade för mig att för henne var det viktigt att komma tillbaka ganska fort till jobbet, även om försiktigt. För mig funkade det inte alls. Jag har en annan vän som, liksom du, fann vägen tillbaka genom ett annat, mer praktiskt jobb, ett sånt som man inte ”tar med sig hem” på kvällen. Jag tycker normalt om att jobba praktiskt, det brukar fungera avkopplande för mig. Men under våren har jag inte orkat någonting alls. En bra dag i maj tänkte jag: Idag orkar jag nog tvätta bilen. Jag tog fram vattenslangen, och sen satte jag mig och tittade på den resten av dagen. Har inte orkat läsa heller. Inte ens bibeln. Bara någon vers då och då. Men jag har ändå känt Guds närvaro på ett märkligt sätt, trots att det på många sätt varit väldigt mörkt. Det har lärt mig mycket om Guds nåd.
    Du skriver att du upplever dig svagare. Kanske man får acceptera att det finns kvar, kanske en lång tid. Kanske hela livet. Den svagheten kan bli vår största styrka, om vi lär oss förtrösta på Gud istället. Men det är en tuff skola 🙂
    Tack för dina förböner! Det betyder så mycket. Läs gärna mitt senaste inlägg och kommentera.

  • Hej Gustav! Ja, det är svårt att beskriva. Svårt att fatta själv också tycker jag ibland 🙂 Tack ock lov att det är mindre tabu nu och att förståelsen ökar! Som jag skrev i en kommentar ovan så hjälpte det mig otroligt mycket med den förståelse jag mötte hos min läkare. Hur upplevde du tabu:et 2002?

  • Hej Mattias! Hjälper det någon så är det ju värt mödan. Sen hjälper det nog mig själv lite också 🙂 Love and miss you!

  • Emma Engström

    Finner inget nytt blogginlägg!????

  • Jessica Hjert Flood

    Tack för att du delar med dig!

  • Tack att du läser 🙂